ANNA
HIBBS

  • 20% rabatt på Cocoo.se

    By Anna Hibbs on April 9, 2014
    1 | Comment   
    1

    Jag har ordnat 20% rabatt till mina läsare på min favoritsmyckesbutik Cocoo.se, så in och botanisera bland alla vårnyehter!

     

    14_april_hibbs

  • It seems time just runs through my fingers…

    By Anna Hibbs on April 8, 2014
    7 | Comment   
    14

    Jag hade hoppats att ha mer tid att uppdatera bloggen flera gånger per dag nu när det är lite lugnare på jobbfronten, men så blev det ju inte… Herregud mitt liv ser så annorlunda ut nu än vad det gjorde för några år sedan, men det är väl så det är? Och ska vara. Tiden jag har spenderat vid datorn har gått åt till andra saker… fortfarande jobb i och med att vi håller på att wrap up the publication och jag har en hel del editorial att edit fortfarande innan detta numret av 9fi5th kommer ut om några veckor. Förlåt förresten för min konstanta svengelska men det är så jag skriver snabbast just nu. Jag har kanske blivit en Victoria Slivstedt med det får jag la leva med! Jag hittar inte riktigt de svenska orden utan att behöva tänka efter alltför mycket (och ja, det var ju det där med att allt måste gå fort i mitt liv just nu). Tiden framför datorn går alltså fortfarande åt till jobb och förutom det till att hålla kontakt via Skype, Facebook och Instagram med familj och vänner.

    Sen så har jag konstant vänner på besök, nu senast min fantastiska vän Tara (en av de vackraste och mest drivna människor jag har äran att vara vän med) som precis flyttat till New York för att jobba för Childhood. Eftersom detta var mina enda lediga fyra dagar på forever, så blev jag ju såklart riktigt sjuk dag 2 och sov  i 24 timmar i sträck. Men jag blir sån när jag har ledigt och inte har ett måste att hålla igång, utan kan slappna av… Det är då det kommer för mig. Jag har inte varit sjuk på väldigt länge, och jag var en pussy som alltid blev sjuk tidigare, så jag antar att jag inte haft chans att slappna av alls det senaste halvåret. Bihåleinflammation deluxe fick jag, men som tur har jag en vän som är läkare som kunde personligen leverera penicillinet jag behövde på en lördag. Så idag har jag känt mig bättre och är är tack och lov fit for fight imorgon (basta) då jag har en fullspäckad dag.

    Jag vet att ni saknar mina inspo-inlägg (de har faktiskt varit mina favoriter också) och jag ska ta itu med detta förhoppningsvis imorgon efter mina möten. Det finns inget som inspirerar mig mer än vackra bilder och citat… Jag saknar att rannsaka Tumblr för dessa, men tyvärr tar det mer tid än man tror att sätta ihop ett meningsfullt collage… Fan vad mycket tid jag hade tidigare jag jag känna nu. Eller så var jag helt enkelt mer effektiv… Men jag tror faktiskt inte det, då hade jag andra prioriteringar helt enkelt. Och mer tid att blogga bättre, roligare och djupare… Men jag kan ändå nu känna att mitt liv var ganska innehållslöst då… Det var ett liv jag försökte upperätthålla mer för andra än mig själv.

    Jag vet att jag har sagt detta en miljon gånger tidigare, men om ni är intresserade av att hålla koll på mitt liv, så föreslår jag att ni tills vidare följer mig på instagram där jag uppdaterar lika mycket, eller faktiskt väldigt mycket mer än vad jag gjorde på bloggen in my glory days (@annahibbs).

    Men med det sagt, jag lovar att jag ska anstränga mig trots tidsbrist att hänga mer här också… Vad vill ni veta mer om mitt liv här förresten? Jag svarade ju på en del frågor ni hade, men om det är nåt ni (som är kvar) vill veta så lovar jag att svara. Och vad skulle ni vilja ha mer av i bloggen? Outfits? Nu är jag och har aldrig varit den typen av blogg, men jag ställer gärna upp på det om det är var ni önskar… Även om jag vet att det är mina djupa självutlämndande inlägg ni saknar mest… Jag saknar dem också, men jag har andra människor i mitt liv just nu som inte riktigt uppskattar att jag skrivit om arborter, sexuellt utnyttjande, olagliga pillerinköp (ni minns säkert hela min incident där) och att jag kissat på mig ett par gånger! Men jag kanske kan kompromissa med dem och mig själv så att den här bloggen kan bli någorlunda intressant igen. Jag vill det. Och faktum är att jag har en del historier att bjuda i stil med vad jag bloggat om tidigare som inte skulle trampa på för många av mina eller andras tår… So let’s try it out shall we.

    Saknar er, det vet ni hoppas jag.

  • Morning Phase

    By Anna Hibbs on March 27, 2014
    1 | Comment   
    20

    För er som har missat det så har Beck släppt sitt första album på sex år… Helt underbart… Det går på repeat hos mig för tillfället. Vilket mest är i bilen i och med att det är där jag spenderar mestadels av min “lediga” tid… Men fan, till sån här musik är det riktigt härligt att svischa fram! Min mamma som var här precis berömde mig dessutom för att jag var en sån bra bilförare… “Det hade man ju inte kunnat tro med din hetsiga personlighet!”.. Haha! Kanske är det så att jag blir lugn när jag kör bil… Eller att jag blir lugn för att jag får lyssna på min musik ifred utan något annat att tänka på än vägen. Jag gillar i alla fall mina stunder i bilen med volymen på max. Mycket prat om min bil här nu, men vi är lite bundisar för tillfället. Jag är tydligen bättre i bilar än vad jag är utanför dem med tanke på att jag har lyckats bli påkörd av dessa inte mindre än två gånger under mitt 28-åriga liv.

  • Stulen bil och fot-älskare

    By Anna Hibbs on March 26, 2014
    0 | Comment   
    14

    Idag när jag kom ut från ett möte i Coral Gables så står inte min bil där jag parkerat den… PANIK! MIN BIL HAR BLIVIT STULEN! Jag gick gatan upp och ner och tårarna brände bakom ögonlocken… Till slut flaggade jag ner en polisbil och var helt förstörd… Vad ska jag göra… “My dad is gonna kill me”!.. Polisen tog lugnt min bilnyckel och sa att han skulle ta ett varv runt kvarteret. Det visade sig såklart att jag var på fel jäkla gata och min bil stod i tryggt förvar där jag tydligen egentligen hade parkerat den. Skam och mer skam. Men tydligen så var det inte första gången detta hade hänt och polisen småskrattade lite åt min panik. Men ändå… Skam. Nåja, slutet gott allting gott! Nästa gång ska jag inte terrorisera Miami’s poliskår utan att ta ett varv runt kvarteret själv *virrigast i stan*.

    Annars så verkar det som om jag fått en följare med fot-fetish på instagram… Han gillar mina fotbilder och endast mina fotbilder nämligen (inte för att jag lägger upp bilder på mina fötter hit och dit, utan på skor och pedikyr och sånt)…Kul! Jag som alltid haft komplex för mina fötter. Ska inte ha det framöver… Jag har en fot-följare numera!

    Nu måste jag sticka iväg på ett event. Med valet som tur är. Tror inte mitt psyke hade klarat av ännu en bilstöld den här veckan.

    photo

  • Okej, då försöker vi igen!

    By Anna Hibbs on March 25, 2014
    3 | Comment   
    31

    Okej bloggy, då försöker vi igen! Jag har som sagt (hur många gånger? För många) haft fullt upp, men nu börjar det lätta med jobb då publikationen snart är ute (yeey!) och jag vill ge det ett försök att komma tillbaka här.

    Vi kan ju börja med lite svar på era frågor! Bättre sent än aldrig…

    Anna! Äter du fortfarande vegetariskt?

    Yes! Jag fuskar i och för sig ibland.. Igår åt jag pizza med pepperoni och jag har fortfarande dålig samvete, but shit happens as you say. För det mesta försöker jag dock äta veg. Det blir mycket tofu och quorn… Och mycket kolhydrater.

    Nu när du bott i USA ett tag, vilka är de största skillnaderna mellan sverige och USA? Vad är det du saknar respektive är glad över att slippa (förutom familj och vänner)
    Är det lätt att leva hälsosamt?
    Många snygga män? Har du hittat många nya vänner?

    Oj, helt ärligt så är mitt liv i Sverige och vad jag hade där ganska luddigt och lite som i en dimma. Jag kan inte säga att jag saknar något förutom just vänner och familj. Okej, ibland kan man bli väldigt irriterad över hur saker och ting funkar (så som sjukvården) här, men i det stora hela så saknar jag faktiskt inte Sverige eller mitt liv i Stockholm överhuvudtaget. Just nu i alla fall, det kan ju ändras, men för tillfället så känns det väldigt långt borta att återvända till Sverige. Jag älskar vardagslyxen man får här även om jag har jobbat extremt mycket på senaste tiden och inte hunnit ta advantage av den mycket. Dessutom tycker de flesta att jag är ganska exotisk här just för att jag är svensk, och man får en helt annan uppskatting än i Sverige. Jag älskar att jag kan småprata med folk i hissen och att folk tar kontakt på ett sätt man inte var van vid utanför klubbmiljön i Sverige. Det är en trevligare stämning här och lättare att connecta med folk helt enkelt. Minuset är att många man träffar är ganska falska och opålitliga, men så är det nog överallt… inte minst i Sverige! Men man glömmer ju lätt…

    Det är absolut lättare att leva hälsosamt här just för att det finns ett större utbud av ekologisk mat (bara att jag har Whole Foods runt hörnet liksom), och jag har dessutom ett helt fantastiskt gym i byggnaden. Vädret gör ju också att man har lättare att ge sig ut på promenader och lever mer aktivt helt enkelt. Med det sagt så kan jag inte direkt påstå att jag själv levts särskilt hälsosamt på senaste tiden… Jag har inte satt min fot på mitt fantastiska gym på flera månader, och det har blivit mycket take away skräpmat eftersom jag jobbat sena timmar och inte orkat laga mat eller tänka på kosten. Dessutom har jag spenderat alldeles för många timmar i bilen till och från möten, och druckit en del alkohol på alla jobbevents jag varit på… Så nej, hälsosamt har mitt liv kanske inte varit på senaste, men nu blir det nya tag!… Fan det är alldeles för lätt att hamna i kassa rutiner och alldeles för svårt att komma in i bra igen.

    Inga män är så snygga som svenska män, men inga är så trökiga heller :-) Jag har tyvärr inte haft tid att vara så social utöver jobbet, så jag kan väl inte direkt påstå att jag har jättemycket vänner som jag hade under en period då jag bodde i Stockholm. Jag har ett fåtal nära vänner, och mer behöver jag inte och vill inte ha heller.

    Skulle vara jättekul att höra om skillnaden mellan svenska och amerikanska män. Flyttar själv till LA om några månader så för mig är det extra intressant, haha..

    Oj, skillnaderna är ganska påtagliga. Amerikanska män är mycket mer uppvaktande generellt. De bjuder ut dig på riktiga dejter liksom, något jag inte kände att jag blev i Sverige nästan alls… Mer än klockan 3 på V liksom, och det blev ju sällan något av dem. Männen här överöser en med komplimanger, skickar blommor och är allmänt “fjäskiga” om man kan kalla det så. De vågar vara mer på och visa sin uppskattning. Med det sagt så är många av dem “bullshitters”, och man har lärt sig att inte tro på hälften de slänger ur sig. Jag har träffat män som varit gifta men ljugit om det, jag har träffat män som uttryckt sin kärlek i överväldigande ord och gester och sedan bara gått upp i rök… Man får vara på sin vakt helt enkelt! Jag kom hit och var ganska naiv, men det är jag inte längre kan jag lova.

    Du behöver absolut inte ursäkta dig! Det är din blogg och du skriver precis så ofta eller sällan som du kan och vill :)

    Jag har nog en hel del frågor som jag är nyfiken på, men känn dig inte tvingad att svara på allt:)
    Har du någon typ “topp 5 favoriter” i Miami? Kan vara platser, restauranger, affärer, något som går att köpa eller vad som helst.
    Vilka kulturkrockar har du märkt?
    Är det något vi svenskar gör/säger som Amerikaner tycket är jättekonstigt?
    Är det så mycket kriminalitet och våld som det låter som att det är? Märker man av det i vardagen eller måste man hänga i dom “skumma” områdena, med fel folk, för att märka av det?
    Och apropå det, är det lätt att råka hamna i ett dåligt område och är det verkligen så farligt?
    Hur är det med jämställdheten? Förväntas männen öppna dörrar, bära kassar, betala osv? Mycket sådant, som man tex ser på film, är ju rätt ovanligt i Sverige, så hur skulle dom reagera på hur en typisk svensk kille beter sig ihop med sin tjej?

    Topp 5 i Miami… Oj finns ju så mycket! Jag bor ju på South Beach och hänger mest här när jag inte jobbar (vilket i och för sig inte har varit mycket på senaste tiden), och här finns hur mycket grymma restauranger och platser som helst. Jag bor nära Lincoln Road som är “the main road” på den här sidan av South Beach, dvs viken och inte på strandsidan, där Ocean Drive är den största gatan (där har jag satt min fot max fyra gånger sedan jag flyttade hit… Varför kommer ni förstå om ni själva besöker South Beach). Lincoln har massa affärer, restauranger och caféer. Kommer ni hit ska ni ta en drink på Juvia där man alltid kan spana in snygga killar, jag skulle dock inte äta där då maten är dyr och inte alls värd pengarna. Ät istället middag på Sushi Samba om ni är sugna på sushi (Doraku är också bra), goda drinkar och vackra människor. Är ni köttätare är Meat Market det bästa valet. Drinkar intar ni bäst på Segafredo där det alltid är liv och bra musik. Ät lunch dagen därpå på Books & Books (grymma sallader) eller Nexxt (STORA sallader… Till och med jag blir mätt här, och jag blir fan sällan mätt på en sallad.. Eller överhuvudtaget faktiskt haha).

    Jag har faktiskt börjat hänga en del i Downtown Miami eftersom jag jobbar där för det mesta. Här kan ni hitta Zuma som lätt är det bästa sushi stället i Miami. Min favoritrestaurang ligger i Design District och heter Mandolin.. Råmysigt ställe och grym mat! Inte superdyrt heller. Efter Mandolin tycker jag ni ska gå till Laginappe House där dom alltid har livemusik. Lagom hipster på alla sätt och vis :)

    Nere på beachen South of fifth får ni inte missa Prime 112 (och Prime Fish som precis har öppnat), Smith & Wollensky’s (grym afterwork på fredagar) eller Joe’s Stonecrab (lite turistigt men ändå ett måste).

    Kulturkrockar… Hm, inte mer än att amerikanska tjejer ofta är rätt knäppa om jag ska vara ärlig. Jag kommer inte alls överens med de flesta jag har träffat i alla fall. Jag kan tänka mig att det är just Miami-tjejer som är jobbiga, för jag kommer väldigt bra överens med min rummis som är från New Mexico, men jag håller mig borta från tjejer härifrån… Dom är manipulativa, falska och allmänt störiga i min åsikt. Sen ska man nog i allmänhet hålla sig borta från att prata politik och religion här… Jag har blivit väldigt eldig och upprörd när dessa ämnen har kommit på tal!

    Jag har inte märkt av så mycket kriminallitet eller våld här, men det är klart att det finns mer än hemma i Svergie. Jag tror att jag bloggade om incidenten när en kille langade fram en pistol på CVS helt ur det blå… Sånt ser man ju inte direkt i Sverige. Det är en hel del knäppskallar på droger som man kan stöta på här och var, men jag har inte varit med om att t.ex bli rånad som jag faktiskt blev i Sverige en gång… Kanske har haft tur, men jag känner mig ändå rätt säker här. Nere i Downtown kan man nog råka hamna i ett “Ghetto-område”, men man är nästan alltid i bilen om det skulle hända, så det är inte så illa. Jag skulle dock inte trippa omkring därnere på natten…

    Haha, ja så är det nog! Männen förväntas… uppträda som gentlemen? ;-)

    Ja topp 5 tips i miami vore kul! Jag ska snart dit! Har du varit på sawgrass mall ?

    Jag har ännu inte ens varit på Sawgrass Mills! Skam och fy! Jag skulle dock rekommendera att gå till ett annat ställe som ligger här på beachen om du är ute efter märkeskläder till reducerat pris, och det är TJ MAXX. Dom har en avdelning som heter “Runway” där dom säljer alltifrån Valentino, Armani, Missoni, Tory Burch, Haute Hippie, Dolce & Gabbana, Diane Von Furstenberg, Vince, Gucci, Calvin Klein, Helmut Lang, Michael Kors, Marc Jacobs, Prada, Rebecca Minkoff med mycket mera! Värt att kolla in helt klart! Jag har köpt många plagg till 50% eller mer off där.

    Vad är skillnaden på svenska och amerikanska män? Tycker du svenska kvinnor passar ihop med amerikanska män och vilken skillnad tycker du det är när man är med svenska vs amerikanska män?

    Jag kan inte svara på det… Det beror helt på vad man är ute efter. Vill man ha ett “glassigt” liv är det helt klart lättare att få det här än i Sverige.

    Har du kontakt med mannen som du fick missfall med?

    Ja, vi har sporadisk kontakt och är vänner idag.

    Hur många vänskapsförhållanden har du lämnat?

    En hel del. Vet inte om det beror på mig eller att jag har träffat fel personer.

    Varför har du inte träffat Isabel Adrian nu när du är i Usa? Eller Rebecca Simonsson?

    Rebecca har jag träffat ett par gånger. Jag har ingen dust med någon av dem, men livet har sin gång och man växer isär. Inte mer med det.

    Känns som om du lämnat många människor och vänner bakom dig?Vad är din relation med Michaela forni? Petra Tungården?

    Det stämmer. Jag var nog en ganska annorlunda person när jag var yngre och har växt till en annan person idag. Again, inget dramatiskt eller bråk som har gjort att det blivit så, utan vi har växt ifrån varandra helt enkelt. Det är såklart tråkigt but that’s life och jag tänker inte så mycket mer på det än så.

    Du berättade aldrig de där två sakerna som förändrade ditt liv som du skulle skriva om i bloggen för länge sedan… Skulle uppskattas!

    Jag trodde att jag skulle vara redo att berätta allt, men som ni kanske har märkt är jag inte så angenäm om att dela med mig allt nuförtiden. Man förändras och livet tar en annan rikting, och så är det bara. Jag kanske berättar rubbet nångång men…

    När kommer din bok ut?

    …Det får i så fall bli i min bok ;-) När den kommer ut (om någonsin) vet jag inte. Jag har haft fokus på annat i mitt liv på senaste. Jag vill verkligen släppa en bok i framtiden, men jag stressar inte. Jag har som sagt mycket annat som jag prioriterar i mitt liv just nu.

    Tror du att du någonsin flyttar tillbaka till Sverige eller ser du ingen framtid där? Har du fått nog?Var ser du dig själv inom 5 år?

    Jag vet ärligt talat inte… Jag skulle älska att ha någon typ av bostad i Sverige där man kan spendera sommaren och så, men att flytta tillbaka på heltid har jag svårt att se just nu. Men det kan som sagt ändras! Det kan det alltid. Och snabbt har jag lärt mig.

    Bästa tipset att tjäna mycket pengar på?

    Det finns inga enkla sätt! Bli call girl eller ha tur i spel? Inte vet jag… Jag jobbar hårt för mina pengar nuförtiden!.. Eh inte för att jag gjort någotdera av föregående tidigare alltså.

    Vill du ha barn och familj eller är du nöjd med ditt eget liv just nu?

    Det vill jag absolut. Vi får se om det kommer hända för mig, men jag hoppas det! Det är inget jag aktivt söker just nu.

    Varför tror du att du har blivit en sökare? Varför blir man det? Är det för att man varit med om mycket och vill ha svar eller varför är människor det?

    Bra fråga… Jag vet inte. Jag är väldigt annorlunda från vad många i min familj och vänner är, men så är det. Jag söker min plats i kaoset… Hoppas att kunna finna den innan jag trillar av pinnen! Jag vet inte varför jag söker… vad det nu är jag söker, men jag tror på ödet och att jag kommer hitta precis det som är rätt för mig och den väg som är min förr eller senare. Hade jag inte haft den tron hade jag gjort annorlunda val i mitt liv.

    Vad exakt jobbar du med nu? Kan du tänka dig att stanna kvar och bilda familj etc i Miami eller ser du dig själv bo i Sverige när du e ´vuxen´?Passa på att ha ett tidskrävande jobb innan du skaffar familj och hund och typ fönster att renovera! Det är gött att kunna satsa på karriär man gillar under någon period i livet också.

    Jag jobbar för en luxury real estate tidning, sköter allt som har med publikationen i Miami att göra. Intervjuer, sälj, tränar nya anställda och jobbar röven av mig helt enkelt. Nu är dock detta numret nästan klart och jag kan pusta ut lite.

    Jag ser nog inte mig själv bo i Sverige på heltid, men drömmen vore ju att ha ett hem så att man kan spendera delar av året där. Jag är nog vuxen redan tyvärr ;-) Jag har ingen storslagen plan i huvudet helt ärligt, utan jag gör det jag mår bra av just nu och kämpar på så gott jag kan.

    hallo!

    hur är det med vänner i Miami? är det lätt att skaffa sig en kompiskrets?antar att du är nöjd med ditt beslut att flytta från sthlm, men vad har du för reflektioner kring det såhär i efterhand?

    vad gör du när du inte jobbar? lite fritid kanske?

    kommer absolut att fortsätta läsa din blogg! Det är ganska så sjukt att man kan bli beroende av att klicka in sig här, trots att jag inte alls känner dig hehe

    Det är svårt att hitta riktiga vänner här, men jag har haft tur och har ett få nära personer kring mig här. Jag har inte haft tid att umgås särskilt mycket med någon det senaste tyvärr, men jag vet att dom finns kvar där för mig. Det är säkert lätt om man är ute efter att parta och ha det där festlivet, men annars är det nog ganska svårt… Men är det inte det överallt?

    Oj, när jag inte har jobbat har jag sovit och ätit haha! Nu har min familj varit här så då har jag umgåtts med dem! Annars gillar jag att gå ut och kanske ta en drink, shoppa lite och gå på mani-pedi! Helt normala och fåfänga grejer. Sen kollar jag mycket på film och läser en hel del när jag får tillfälle.

    Hej,Tycker om din blogg väldigt mycket och kul att följa dig och din karriär.
    Jag börjar på måndag mitt drömjobb, som jag inte riktigt kan förstå att jag faktiskt har fått. Känner du samma sak ang. din ställning? eller känns det som att du förtjänar det?
    Hur är lönen i USA? Antar att du inte får OB för långa dagar ;)
    Ser du detta som starten på din karriär eller bara ett tillfälligt jobb?
    Det du studerat tidigare, har du det till nytta i din ställning idag?
    Ibland när jag går in i mötet, förhandlingar osv. kan jag känna mig dum, blond och liten (är 23 år och de flesta i min bransch 30+++), hur gör du för att undvika det? Antar att du möter många framgångsrika människor i ditt jobb.Hej :)
    Om man vill jobba åt det företag du jobbar åt behöver man någon spec. utbildning? :)

    Åh grattis till dig! Jag har absolut förtjänat mitt jobb, jag har jobbat väldigt hårt senaste tiden, men jag har samtidigt haft väldigt kul och känt en otrolig personlig seger.

    Lönerna är nog generellt lägre än i Sverige, just för att man måste jobba hårdare och mer för dem. Det är lite förväntat här… Man jobbar jämt och har inte OB eller betald semester direkt… Jobbet är mer ditt liv än vad det kanske är i Sverige.

    Jag vet inte riktig… jag har lärt mig otroligt mycket i det här jobbet, och skaffat väldigt mycket kontakter som jag hoppas kunna utnyttja i framtiden… Men om det är något jag kommer göra om fem år är jag osäker på.

    Jag har studerat marknadsföring och PR tidigare. Har nog nytta av det samt mitt skrivande en del, men mest har jag nog nytta av min personlighet i just detta jobb.

    Helt ärligt kan jag säga att de flesta har nog sett mig som en svensk dum blondin när man gått in i ett möte/förhandling till en början, men de upptäcker oftast relativt fort att jag är en ganska skarp tjej som vet vad hon vill ha ut av varje möte. Jag tror att jag har utnyttjat alla mina sidor till 100% om du förstår vad jag menar. Jag möter i princip bara framgångsrika och högt upsatta personer, men en fördel jag har är att jag aldrig blir nervös utan sätter mig för det mesta på samma nivå som dem, och det har uppskattats hittills. Jag kan är en rolig men smart och ambitiös tjej, och det tror jag de flesta ser trots allt blont hår och stora tuttar ;-) Den största fördelen jag har haft i mitt jobb so far är att folk för det mesta faktiskt gillar mig och tycker att jag är charmig. Just för det jag jobbar med har det varit min största tillgång.

    Kul att höra från dig! Håller med att ditt jobbfokus är passande nu när du inte bildat familj men ändå, jobba inte ihjäl dig.. Var rädd om dig! Kram

    Tack för omtanken, men nej då, nu ska jag ha lite ledigt, lata mig och bli tjock litegrann tänkte jag!

    Älskar din blogg fortf fast du inte är så aktiv längre. Har följt dig från början och det är nåt visst med dig :-)

    Jag har en ytlig fråga bara, provade du nånsin juvederm som du skrev om att du skulle testa i höstas? Isåfall bra/dåligt?

    Och så en lite djupare fråga, känner du dig säker i din jobbroll? Vid intervjuer etc, fixar du den amerikanska framåtanda attityden? Puss

    Tack! Jag hoppas kunna bli lite bättre på bloggandet nu när jag kommer ha lite lugnare på jobbfronten ett par månader.

    Jag testade faktiskt aldrig Juvederm. Jag gick till min appointment men lämnade kliniken utan ett enda sprut. Jag kände mig inte riktigt trygg med läkaren som skulle utföra injektionen, plus att jag både han och jag i slutändan kom överens om att jag faktiskt inte behöver det. Vi får se om jag ångrar mig i framtiden… Men än sålänge är jag Botox och Restylane-fri! Längsta perioden jag har gått fri från detta på väldigt länge…

    Jag känner mig faktiskt trygg i den, och det tog inte särskilt lång tid innan jag gjorde det, vilket ingen är mer förvånad över än jag själv! Jag sökte från början en helt annan roll i företaget, journalistist rollen (editor) som innebar att jag skulle intervjua och skriva artiklar för tidningen, men mina chefer såg något annat i mig. Jag har aldrig tidigare jobbat med sälj, och hade en bild och uppfattning i mitt huvud att jag inte var en bra säljare. Denna bild tyckte mina chefer efter två intervjuer var fel, och erbjöd en delad roll att gå in i möten som både säljare och editor. Tidigare så har de alltså haft två personer i varje möte, men jag har gått in och gjort båda delarna själv. Detta har ju såklart inneburit mer jobb men också pengar för min del, och dessutom har jag faktiskt kommit att föredra att sköta allt själv om jag jämför med de gånger vi varit fler i möten. Åter igen, min största tillgång är att jag är en framåt tjej som sätter sig på samma nivå med alla mina “objekt” (om vi kan kalla dem så), och jag blir sällan nervös eller osäker. Min humor och charm är de två delarna av min personlighet som jag känt gett mig mest i mitt jobb. Jag tror även att jag inte är en renodlad säljare faktiskt har hjälpt mig… Jag är ärlig, “oförstörd” och naturlig, något jag många gånger fått uppskattning för i mina möten. Det ska sägas att det jag säljer inte är billigt… Det handlar om 100.000-tals kronor varje gång. Jag kommer ihåg en incident när jag förhandlade ett kontrakt med en av de developers jag intervjuat… Hans marknadsansvarige tog över och cancellerade vårt kontrakt via e-mail… Jag sätter mig i bilen och dyker upp på hans kontor utan att ha ett möte inbokat, och begär att få träffa honom varpå han säger att han ska kolla över budgeten och återkomma. När han såklart inte gör det så kör jag ut dit igen och begär att få träffa honom igen, och vi börjar förhandla om 1000-tals dollar hit och dit (vilket för dem inte är nånting), och jag kommer med kommentaren att “hörredu, 1000-dollar är typ vad jag spenderat på bensin hit ut för att stalka dig!”… Han skrattade och sa att han ville anställa mig som säljare, och det hela slutade med att jag signade en tresidors annons för 30.000 dollar. Och han har inte cancellerat denna gång ;-) Jag kan säga att jag helt klart inte hade denna framåtanda tidigare, och skulle tyckt det var extremt pinsamt och “pushy” att göra såhär, men man lär sig ellerhur! Jag trodde faktiskt inte att jag hade denna sida i mig, men jag kanske har hållt den begravd, för jag älskade varje minut!

    Jag har hängt med till och från sedan typ slutet av starlingdarling (eller vad hette den?), haha. Är däremot urusel på att kommentera men ville bara att du skulle veta att vi är ett gäng som är kvar. :) Jag har inte så många frågor att ställa om jobb och kläder och sånt, då det känns som att jag varit din vän i en evighet (lovar, är ej stalker även om det låter så, hehehe), mer om du är lycklig, om du mår bra och om du lägger dig nöjd om nätterna? Känner du att du har hittat hem? Stor kram

    Jag har lagt mig ganska stressad om nätterna helt ärlig, men det har varit värt det kan jag känna nu när jag är över berget! Det har varit en intensiv period med mycket nytt, men nu känner jag att jag äntligen kan pusta ut lite och klappa mig själv på axeln, vilket är en jävligt skön känsla!

    Hej Anna! Saknar dina inspo/pics-inlägg! Take care :)

    Jag lovar att de kommer! I miss them too!

    Hey, såklart vi hänger med i bloggen fast den är lite ouppdaterad!
    Jag skulle tycka det vore kul med lite videos på miami, dina surroundings, vad du käkar, hur det ser ut helt enkelt!
    För oss i gamla svea så är det kul och veta vad för amerikanska vanor du har fått och få en inblick i det :)
    så ja, videos, fixar du det? ;)

    Oooh videos alltså, fixar jag (som bara har en eller högst två poser) det? Klart jag gör! Ska se till att försöka fixa detta!

    hur går det med kärlekslivet? när var sist du hade ett förhållande? :)

    Det går upp och ner… Mer än så vll jag inte avslöja just nu med risk för Google translate :D

    Jag lääängtar efter milslånga inlägg med inspirerande bilder<3

    Kan du inte ge oss lite skvaller om ditt kärleksliv? Eller ge oss en hint.. Berätta om en mer lyckad och en mindre lyckad dejt!! Hur är det att gå på dessa dejter? Stor kram!

    Skvaller om mitt kärleksliv alltså… Nja, jag håller inne på det för tillfället!

    Hej Anna! jag har använt id bare minerals lip plumper i rosa, jag älskade färgen och konsistensen. Nu tillverkas de ej längre och jag undrar om du har tips på läppglans?

    Jag älskar de nya i.d läppglansen http://skincity.se/en/product/3515/bareminerals-moxie-lip-gloss, och även Mother Pucker’s lip gloss i färgen “punchbowl”.

    Det känns som om jag blivit rejält nedtryckt i hela mitt liv. I skolan, i gymnasiet och överallt. Som om många människor satt sig på mig. Kanske ger man en fel bild av sig själv- vad vet jag men just nu har allting kommit liksom till sin spets och jag har fått det rätt ner i knäet. Kände du också så när du var yngre? Hur ska man orka och motivera sig framåt när man känner att så många människor sårat en och som om man känner sig så rejält nedkörd i botten.I samband med detta har jag börjat känna mig otroligt ensam. Jag vet inte om det har och göra att med att man är ensambarn eller inte har någon partner. Men jag känner mig så otroligt ensam. Ensam i en värld där ingen förstår, som om det lilla steg man vågar ta krossas så fort man gjort det och som om ingen stöttar en. Vad ska man göra med ensamheten? Hur ska man göra för att inte uppslukas utav den totalt?Jag är även en person som jag förstått att du också gjorde stänger in mig själv. Ibland känns det som om mörkret är så mörkt och som om jag bara ger upp och låter det ta mig… Det känns enklast så! Paniken är jävligt jobbig och gör att man knappt kan äta eller sova men mörkret och ensamheten är nog värst. Vet inte många som förstår, egentligen tror jag alla förstår någonstans innerst inne men de vill inte erkänna det. Känner du igen dig eller är jag helt ensam i att känna mig ensam?

    Fina du. Jag har känt mig så nedtryckt många gånger i mitt liv, men man måste alltid försöka FÖRSÖKA borsta av sig och gå vidare… Det är det livet går ut på. Fall apart and rise again… As a wiser and stronger person! Jag känner mig väldigt ensam ibland, men det gäller att bli vän med sig själv, lära sig att älska och tro på sig själv, annars kommer man nog alltid känna sig ensam. Jag kan stänga in mig i perioder, men man måste pusha sig själv att ge allt en ny chans och försöka se livet med nya ögon. Kanske behöver du en förändring? Vad är den i så fall? Vad drömmer du om? Det är klart att det är lättare att ge upp, det är det alltid… Men egentligen vet vi ju att det är inte vad vi vill. Så ge upp och finn hoppet igen… Jag vet att du kan. Kan jag så kan du. Och en sak till… Omge dig bara med människor som ger dig energi och får dig att älska dig själv! Det är du värd. Det är jag värd.

    Jag undrar bara om det här bråket som ni hade i Glamourama om tidningsbilderna som du ville retuschera. Vad hände och varför bråkade ni?

    Haha, vilket minne du har tjejen! Jag ville aldrig retuschera något, utan det var Petra som hade tuschat sig smalare än både mig och Michaela på bilderna, vilket vi båda tyckte var lite skevt. Jag har svårt för det är med retuschering överhuvudtaget faktiskt, och gör aldrig något med mina bilder. Där av ser man hur jag åldras, går upp eller ner i vikt, eller jobbar för mycket ;-)

    Har du blivit sviken av många människor eller vänner?

    Ja det har jag. Jag ger nog för mycket av mig själv för fort, men jag har lärt mig av mina misstag and I guess that’s the way life goes.

    Går du på många dejter i USA? Har du några dejtingtips? ;)

    Nja, en del men inte mycket dejtande för min del om jag jämför med mina vänner. Jag har jobbat för mycket och endast egentligen dejtat folk som jag träffat genom jobbet. Jag har absolut inga dejtingtips trökigt nog, förutom att vara sig själv (men kanske inte för mycket på en gång haha).

    Saknar du Stockholm?

    Inte alls. Jag saknar vissa vänner i Stockholm och sommaren, men annars… Nej inte alls. Konstigt nog.

    Jag har skitångest över pensionen… Hur ska man göra, spara och så vidare? Har du börjat? I värsta fall får man väl leva på gatan när man fyller 70.

    NEEEEEJ, JAG HAR INTE BÖRJAT! Hemska tanke detta… Men det ska väl bli nångång det också? Eller ja, det måste det ju.. Annars blir det som du säger – Gatan! Oh well… Any problem I don’t have to deal with urgent is tomorrow’s problem… Sunt och ansvarsfullt tänkande kör vi med här.

     

  • <3

    By Anna Hibbs on February 15, 2014
    14 | Comment   
    84

    Glad Hjärtans Dag mina älskade! Jag vet att jag inte förtjänar er kärlek i och med att jag suger i bloggen just nu, men jag ville ändå titta in och sända er lite kärlek här ifrån andra sidan atlanten. Jag är ju fruktansvärt upptagen just nu, vilket jag de facto älskar, men jag saknar er och tänker på er allt som oftast! Jag firar inte Valentines idag då jag kom hem från möten vid 7.30-tiden och hänger med papps ikväll medans jag jobbar undan. Imorgon kommer jag köra upp till Palm Beach efter mina tidiga möten (ja på en lördag!) och fira lite kärlek där resten av helgen istället.

    Jag lovar att svara på frågorna ni ställt till mig i inlägget nedan senast på söndag… Kan vi lita på det? Förhoppningsvis hinner jag hålla detta löfte så att ni inte hatar mig och lämnar mig för all framtid… I do love you guys och jag hoppas innerligt att vi kan hitta tillbaka till varandra snart!

    photo-4

    photo-5

     

  • Tired, but who’s here!?

    By Anna Hibbs on January 29, 2014
    29 | Comment   
    62

    Hej kära bloggläsare (dom få jag har kvar vid det här laget)!

    Såhär trött är jag just nu. Mmm, ögonlocken hänger inte riktigt med men jag måste ändå avsluta en del kontrakt som ska scannas och mailas iväg, samt lite intervjufrågor inför mina tre intevjuer jag har inbokade imorgon. Min jobbdag slutar ju aldrig efter dessa heller (som jo tar upp mestadels av dagen då jag måste köra hit och dit och ja, det tar upp tid helt enkelt… Miami är stort), utan efter detta ska jag bege mig iväg på jobbrelaterade event som förvisso alltid är trevliga, men jobbdagarna blir långa. Jag hoppas ni kan ha förstålse för detta och varför min blogg numera går på lågvarv. Vafasen, jag vill inte behöva ursäkta mig varje gång jag de facto sätter mig ner och skriver ett blogginlägg, utan ni som är intresserade hoppas jag kikar in lite då och då, och ni som faktiskt är här fortfarande, var inte rädda för att ställa frågor så kan jag svara på dem i ett separat inlägg. Bra, då säger vi så.

    Vad har hänt mer i Anna Hbbs liv då? Inte överdrivet mycket i sanningens namn. Jag jobbar och jobbar, på den nivån att jag måste springa och köpa nya trosor för att jag inte känner att jag har tid att tvätta… Och min vid det här laget proppfulla sopsäck av kemtvätt har ännu inte lyckats lämnas in, så mycket klädval har jag ju inte heller (åh herre vad jag saknar tiden då jag faktiskt hade tid att shoppa). Jag funderar ofta på hur folk som har heltidsjobb+ har tid och ork att ha barn, ett socialt liv och ett fungerande förhållande… Ni har min respekt! Men som sagt, jag klagar inte mer än vad jag känner att jag får. Jag njuter av att känna mig upptagen och “viktig”. Om den här perioden av mitt liv innebär jobb och endast detta, så får det vara så. Jag är säker på att de flesta som varit i avstampen av sin karriär har känt detsamma. Och jag blir faktisk utfrågad på dejt av en hel del stiliga karlar i jobbet dessutom, så jag ska fasen inte klaga alltför mycket på den fronten heller.

    Men ni då, vad vill ni veta om mitt liv här i Miami? Fråga på! Jag kan inte lova att det blir alltför spännande svar, men jag ska göra så gott jag kan! HIT ME!

    Photo on 29-01-14 at 03.57 #4

     

  • Luscious Lips… It works!

    By Anna Hibbs on January 24, 2014
    5 | Comment   
    8

    Apropå det här med Restylane och önskan om fylliga läppar. Minns ni att jag bloggade om att jag hade införskaffat mig en sån här sug-manick när jag bestämde mig för att skippa nålar? Och ja, den funkar faktiskt! Om än bara i typ två-tre timmar, men ändå! Hade varit perfekt om den hade varit lite mindre så att man smidigt kunde ta med sig den i väskan och bättra på plutet under dagen. Nu väntar jag bara på nåt liknande som kan släta ut alla rynkor också ;-)

    Photo on 24-01-14 at 17.10

    Photo on 24-01-14 at 17.10 #2

     

  • Hej jag började jobba och blev en slusk

    By Anna Hibbs on January 22, 2014
    6 | Comment   
    28

    Jag har fått lite frågor om jag fortfarande injicerar Restylane eller Botox, och svaret på den frågan är nej, det gör jag icke. Faktum är att förutom hår och naglar (och även det väntar jag med tills dess att till och med min väldigt obrydda pappa kommenterar att det är dags), så har jag fasen inte gjort något skönhetsrelaterat på typ ett år. Inte ens en ynka liten ansiktsbehandling har jag unnat mig… Inte för att jag någonsin unnat mig en ansiktsbehandling i och för sig, men ja ni fattar. Här flyr man fältet till Miami som säkert är en av de mest utseendefixerade städerna i USA om inte i världen, och slutar med allt det där tjaffset som ska göra oss kvinnor snygga. Jag fattar inte hur folk i allmänhet hinner med att gå på alla dessa behandlingar man läser om i bloggar hela tiden… Det är för mig helt obegripligt. Jag får liksom klämma in en pedikyr medans jag jobbmailar… Det hade ju såklart varit trevligt att kanske bli lite ompysslad på spa eller nåt en timme eller två, men mer än så… Fan jag blir stressad av bara tanken på att behandlas med allt detta som man tydligen ska nuförtiden. Att prioritera har plötsligt en helt ny mening för min del.

    Rynkigare och mindre plutig är jag helt klart, men inte mer olycklig för det… Tvärtom skulle jag vilja säga.

    Photo on 22-01-14 at 02.13 #7